Barnäktenskap och brödraskap

Hur tolerant är det vettigt att vara? Vad är egentligen en religion? Finns det hemliga brödraskap som vill tillbaka till medeltiden? Första kvartalet av 2018 har svensk inrikespolitik flera gånger kommit att handla om religiösa samfunds position och makt i samhället. Utöver det har det på allvar börjat diskuteras vilken grad av tolerans för olika sätt att leva vi egentligen vill ha i landet. Utifrån broschyren om barnagifte och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps (MSB) rapport om det Muslimska Brödraskapet diskuterar jag svensk naivitet och argumenterar för att det finns en ömsesidig religiös konflikt mellan islamism och väst.

MSB publicerade den här månaden en rapporti om Muslimska Brödraskapet (MB) i Sverige, Timbro släppte också en längre publikationii om MB i Bosnien och Kvartal publicerade 29 mars en analys i essäformiii om vad MB:s närvaro och engagemang i västs samhällen får för konsekvenser för nationsbyggande. Samtidigt kom migrationsverkets broschyr om att vara gift med ett barn. Hur kommer det sig att svenska myndigheter anser att institutionaliserad pedofili är något som behöver hanteras med så mjuka händer att en broschyr om vad som “gäller här” är rimligt?

Mer som maoister än moderata och representativa…

Hur man än vrider och vänder på det är faktum att man kommit att erkänna en parts existens där pedofili är normativt okej. Idag paternaliserar man det, med den underliggande utgångspunkten att det är familjebildning av några som inte vet bättre. Istället för att uppmärksamma polis och socialtjänst och förbereda ett antal gripanden av uppenbara sexförbrytare behandlar man det som ett kollektiv som behöver talas med. I och med en stor invandring av människor från annorlunda kulturer har myndighetsanställda behövt lära sig att möta människor med annorlunda grundinställning till familj, samhälle och religion. I den processen kommer man leta efter representanter att föra samtal med. Troligen blir det karismatiska och resursstarka talespersoner, det är dessa MB har ambitionen att vara.     

maomao

Muslimska Brödraskapet är en rörelse som binds ihop av ideologi och tradition. Strategiskt beter de sig anmärkningsvärt likt de gamla leninisterna, man är för att tala med Mao fiskar som simmar i folkets hav. MB har i Europa ungefär samma ambition som amerikanska survivalister som överger samhället och skapar sina egna parallella samhällen, där andra lagar gäller. Eftersom det är en idéburen rörelse utan medlemslistor och en hemsida har vissa avfärdat de som påpekat deras existens som islamofoba konspirationer. Sådana påståenden är okunniga även om de gärna utnyttjas av organisationer påverkade av MB:s ideologiska inflytande. För exempel på detta, se reaktionerna på förra rapporten på samma ämne MSB tog fram under 2016.  

Det här är det första som behöver komma in i debatten. Syftet med att delta i samhällslivet och demokratin är att stärka sin makt som företrädare och talespersoner för muslimer. Målet med engagemanget är avgränsning, inte integration. Till den som tycker det låter väl konspiratoriskt vill jag bara påpeka att subversiva medvetna konspirationer varit grunden för flera maktövertaganden och nationsbildningar bara det senaste århundrandet.   

Det andra som måste hända i svensk debatt är att förstå vad nationsbildning är. Det är pinsamt trångsynt att faktumet att man kan ha lojaliteter som inte har med geografiska  nationalstater att göra och att det finns icke demokratiska krafter i andra delar av världen ens behövas argumenteras för. Liberal naivitet tillsammans med ideologiskt trångsynta “anti-imperialistiska” analyser som bara kan ge svaret “USA GJORDE DET” har gjort svenska makthavare och myndighetsutövare dåligt kognitivt rustade att möta fenomen som MB. När imamer kopplade dit velat engagera sig i samhället har de tagits emot med öppna armar. Trots att de som Lorenzo Vidino i artikeln översatt av Kvartal säger varken är moderata eller representativa. Det är nästan svårt att förstå hur naiv och grund förståelse för nationsbildning och demokrati politiker och statstjänstemän måste ha.   

Sammanfattningsvis: Den politiska styrningen för landet har förutsatt god vilja och att politik bedrivs som den gjort i Sverige sedan 50-talet. Världsbilden som bygger på antiimperialism och mångfald klarar inte av att förstå att det finns krafter som vill något annat med samhället och världen.

Vad är egentligen en religion?

Sveriges extremt lokalistiska perspektiv på världen har helt enkelt inte låtit politiker förstå MB som något annat än vad som redan finns i svensk politik. En fördom jag har om många andra svenskar är att man tror att alla andra är precis som vi. En människa kan väl inte tänkas vilja ha en religiöst styrd patriarkal hederstat? Inte om man hade växt upp med bra föräldrar och gott om fritidsgårdar? Den inställningen är att underskatta vikten av generationer av reformer och folkrörelsearbete. Jag övertygad om att moderniteten totalt och på sikt gjort mer gott än ont. En sekulärt orienterad rättstat som erkänner individer och deras rättigheter har varit en förutsättning för den typ av frihet vi extremfall på värdekartan kommit att värdesätta så högt. Den sekulära friheten har också varit en förutsättning för den moderna vetenskapen och läkekonsten. Ur ett psykologiskt perspektiv på normer och religion går det förstå moderniteten som en religion eller ideologi med betoning på vissa av våra mänskliga instinkter. Moralfundamentsteori beskriver mänsklig intuition om rätt och fel som grundat på fem grundsatser:

  • Omsorg/Skada
  • Rättvisa/Fusk
  • Lojalitet/Förräderi
  • Auktoritet/Undergrävande
  • Helighet/Hädande

Upplysningen, de franska och amerikanska revolutionerna handlade kulturellt och moraliskt mycket om att ge de två översta fundamenten en särställning. Det är på dem “frihet och jämlikhet” bygger. Liberalt sinnade prioriterar dessa två högt och de andra tre lågt, medans konservativa har en jämnare fördelning av vad man tycker är viktigt i avseende intuition om rätt och feliv.  Det är det här Nietzsches ord om guds död kan sägas syfta på. Transformeringen av kulturens mittfåra i väst från sakral och kollektiv tradition till rationalitet och individualismens födelse. I den meningen blir Muslimska Brödraskapets gud levande i allra högsta grad. Jag vill mena att de har mer gemensamt med motrevolutionerna i det tidigmoderna Europa än med sekulariserade samfund som svenska kyrkan. De är Katolska Kyrkan i dagens Sydamerika. De är dem som satte vetenskapsmän i husarrest och förföljde kättare under renässansen. De är dem som idag vill göra det straffbart att häda heliga skrifter.  

carolyn-v-537271-unsplash.jpg

Ur ett moralfundamentsperspektiv är religion det system av värden och normer som håller ihop gruppen och utgör grunden för gemensam samvaro. Fokus ligger inte så mycket på vad man gör för antaganden om världens skapelse eller människans väsen, utan vilken funktion den har för den egna gruppen. Kristendomen och islams stora revolutioner i historisk mening har varit att de öppnar för konvertering och mission vilket gav en konkurrensfördel mot etnocentriska sekter i antiken. Det sammanhållande är flyttat från blodet till idéplanet och trosbekännelsen. Det är också efter samma modell som andra ideologier kan få religiösa drag.

Vilken religion ersatte gud?

Utifrån en moralfundamentalists inställning till religion är moderniteten västvärldens (och stora delar av Ostasiens) religion. I de liberala demokratierna har fokus legat framförallt på de två översta moralfundamenten Rättvisa och Omsorg. Vilket tar uttryck som yttrandefrihet, religionsfrihet, friheten att inte bli den dina föräldrar vill, rörelsefrihet, handelsfrihet etc. Detta är uttrycken för den liberala modernitetens religion. Om Nietzsche förklarade gud död hade han delvis fel. Det beror på vilken gud vi talar om.

I väst

I den protestantiska världen vet kyrkan sin plats, vad reformationen gjorde var att skoningslöst underordna den himmelska makten under den världsliga. Gott Mit Uns (gud är med oss) var Gustav II Adolfs krigsrop. Då underförstått att gud är en undersåte. Även att kristendomen fortsatte spela en stor roll i Nordeuropa var det i första hand som propagandaapparat för den tidiga industriella staten som behövde lydig arbetskraft. De reformerta som ville frigöra sig från katolska kyrkans överhöghet men inte underordna gud och samfundet den världsliga makten fick i vågor dra över havet. Varför en mer ickemodern kristendom fortfarande frodas i delar av USA. I Sverige för de i vilket fall överlag en tynande tillvaro, utöver några krav på att få slippa utföra aborter som barnmorska gör man väldigt få anspråk på makt.  

Och österut…

I öst dödade den hypermodernistiska kommunistiska rörelsen inte bara gud, man brände upp liket och låtsades som det aldrig hade funnits. Tomrummet fylldes med en påbjuden dyrkan av staten. “Kinas historia ska börja med mig, präntade Chi-Huang-Ti” diktade Evert Taube, men kunde lika gärna sagt av Mao. Partikulten och hur drömmen om paradiset i himmelen ersattes med drömmen om paradiset på jorden skulle man kunna skriva mycket om, men som rörelse är världskommunismen inte mycket att ta hänsyn till idag varför vi kan lämna den för nu.  

Den politiskt religiösa rörelse som idag gör anspråk på makt runt om i världen är förutom den moderna den islamistiska. Som jag skrev ovanför liknar Muslimska Brödraskapets moraliska fundament den förmoderna europeiska statsmodellen med helighet och gudomlig auktoritet som grund. Ska man lära av historien är det kanske då till det sena 1500 och 1600-talet fram till 1700-talets upplysningsrevolutioner vi behöver gå för att förstå skillnaderna och principiella konflikter mellan de moraliska systemen? Med en syn på religion utifrån moralfundamentsteori har jag idag svårt att se friktionen som blir mellan islamism och väst som något annat än en faktiskt religiös konflikt.Skillnaden är att anhängare till den moderna religionen inte förstår sig själva som religiösa. Samt att det kulturellt homogena Nordeuropa inte förstått vad våra heliga värden faktiskt är. I den moderna liberala religionen är inskränkningar av rättigheter i guds namn profana.  

Snäll kan en ko va.

Så brukade min salig farmor säga, lite med glimten i ögat lite på allvar. Oavsett vilket finns det sanning i de orden. Tolerans lyfts ofta upp som ett positivt och viktigt värde. Gott så, det finns värde i tålamod och förståelse. Men den som lyfter upp toleransen till ideal, som alltid väljer att fria eller inte ta ställning. Den blir i bästa fall naiv, i värsta fall faller man in bland de bevingade orden “Det enda som krävs för ondskan ska lyckas är att det goda vänder bort blicken”. I landet har vi två aktuella exempel att diskutera som har med ämnet att göra.

Broschyren  

Juridiskt är det ganska klart var Sverige står, vad ideologiska profitörer än vill göra gällande, vi och tyskland har bland de hårdaste lagarna i frågan. Problemet är kryphålen där lagarna inte har forcerats på äktenskap ingångna utomlands.  Det finns det en ambition att täppa till de kryphålen, men något legalt hinder mot att ingripa hårt om viljan funnits har inte existerat. Ett faktum är att en broschyr av det slag tas fram för användning av de som har kontakt med fenomenet professionellt är tecken på att sedvänjan erkänns som något annat än ett direkt brott. Det signalerar en ovilja till konfrontation och en grundinställning av tillmötesgående. Jag tycker i ärlighetens namn inte det är positiva egenskaper att ha för en myndighet som i allra högsta grad arbetar med förhandlingen av samhällskontrakt. Antingen är det naivitet eller en total trångsynt hybris att med lite “kärlek” och god vilja visar alla sig i grund och botten vara jämställdhetsivrande folkrörelsemänniskor.  

Böneutropen

Bara för ett par veckor sedan var frågan om ifall böneutrop från moskéer ska tillåtas eller ens kan förbjudas vara uppe. I vanlig ordning lämnade den offentliga debatten en hel del att önska både i termer av sofistikation eller bakgrundskunskaper. Med få undantag var den reducerad till kristet nationalistiska argument, eller kosmopolitiskt liberala naiva förespråkare för frihet. Tydliga exempel på det senare är Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet 1/4 som i princip likställer religionskritik med extremhöger och ickedemokrati. Som exempel på att det “gått bra” lyfter Lindberg Fittja som exempel, där det idag förekommer böneutrop en gång i veckan. Vi kan nöja oss med att Lindberg inte förstår kritiken eller de han kritiserar. Ytterligare exempel kommer från biskop i Växjö stift Fredrik Modéus som på DN Debatt 22/3 som inte problematiserar frågan djupare än att det ska handla om religionsfrihet, “olika uttryck” etc. Ingen av dessa olika men inflytelserika personer bekymrar sig att angripa frågan djupare än det uppenbara och principiella. För att leva i en tid där maktstrukturer är poppis att analysera lyckas ingen av dem göra just det.    

Det jag framförallt saknar är frågan om att vem kräver och varför. Det är inte fult att fråga, och avsändare och syfte spelar roll. Jag hoppas att rapporten från MSB tillsammans med exemplet med broschyren ovan dels ökar pressen på myndigheterna att överge en allt igenom tolerant attityd till beteenden vi som samhälle kommit överens om inte är önskvärda. Innan graden av påverkan från MB, eller för den delen salafistisk finansiering av moskéers verksamhet är utredd tycker jag inte man kan ge friheter som man sedan kan vilja ta tillbaka.

Den svenska byråkratin är historiskt ökänd, här kan vara ett bra exempel på där den behöver få mala i fred istället för att beslut fattas hals över huvud. Vare sig åt det ena eller andra hållet. Nu verkar just moskén i Växjö ha samröre och kontakter på ledningsnivå med både det muslimska brödraskapet och Saudiskt missionerande, så att vara på sin vakt är knappast att överreagera. Religionsfriheten hotas inte för att mark och utrymme inte ges till de som vill ha ett samhälle som vi här i Sverige tänker på som medeltida.

chuttersnap-135790-unsplash.jpg

Avfärda inte revolutionärer som småbarn…

Utöver de här två exemplen har vi diskussionen om handskakning, badtider, månggifte och moralpoliser. För att inte tala om bidrag för utbildning som getts till högst tvivelaktiga organisationer. Det är säkert att säga att det de facto finns maktanspråk från religiösa traditioner och samfund. Anspråk som ber den sekulära staten att backa och låta sina medlemmar sköta sig själva. Att avfärda det utan att undersöka vad de krafterna själva säger att de är ute efter är naivt utöver all rimlig reson. Mer i närtid än den europeiska reformationen är den islamistiska revolutionen i Iran, stödd av den breda vänstern i väst. Det verkar vara säkert att säga att det inte finns mycket att vinna på kort eller lång sikt att vara för apologetisk gentemot de som önskar en förmodern teokrati.  

Avslutningsvis hoppas jag att fler politiker och statsanställda bemödar sig att läsa politisk teori, historia och kanske till och med verk av gamla revolutionärer. De som organiserar sig för revolution menar oftast allvar och borde inte infantiliseras. Fler måste tillägna sig förmågan att förstå att samhället kan organiseras på en annan grund än moderna stater, och att det finns de som menar allvar med att återupprätta gud som centrum för den världsliga världen. Historien är inte slut och det är inte värdigt en stat som självpåtaget kallar sig demokratins främsta förkämpe att i den goda viljans namn ge nycklarna till staden åt de som gärna skulle avskaffa dess grund.  

Noter:

i  

https://www.msb.se/Upload/Kunskapsbank/Studier/Islamisk%20aktivism%20i%20en%20mångkulturell%20kontext.pdf

ii

https://timbro.se/integration/drommen-om-en-islamisk-ordning/

iii

https://kvartal.se/essaer/39y0sxm5y8r4md6r8x4ggs45ichf8z

iv

https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B9780124072367000024

4 comments

  1. Islam är givetvis inte oproblematiskt. Men moralister och pedofober är värre. Man bestämmer inte vem man blir kär i. Man bestämmer inte vilken sexuell läggning man har. Så länge det är ömsesidigt finns det inget problem oavsett ras, ålder, kön osv. Detta borde alla frihetsvänner kunna skriva under på. Däremot ska givetvis sex/kärlek/äktenskap som inte bygger på ömsesidighet utan istället på tvång strängt beivras.

    Gilla

  2. Ett riktigt bra inlägg Axel. Kom på att jag har din blogg att läsa ikapp, passar bra då jag själv måste fatta pennan och skriva något viktigt i dagarna för du skriver både bra och inspirerande!
    Mvh Sara

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s