Mircea Eliade – Myten om den eviga återkomsten

Mircea Eliades bok Den Eviga Återkomsten är en religionshistorisk och antropologisk resa genom tid, rum och evolutionen. Jag lovar den som läser den att synen på historien inte kommer vara sig lik.

Under en kurs i fysik togs jag och mina kurskamrater steg för steg med genom matematiken som förklarar varför av rum, tid och ljusets hastighet är tiden det som är mest böjligt. Tyvärr har jag inte temperament för matematik men när jag blev ledd i handen genom relativitetsteori tappade jag hakan. Mircea Eliades bok Myten om den eviga återkomsten lyckades återskapa känslan av häpnad. Tiden är verkligen relativ. Inte bara från fysikerns perspektiv utan även från historikern och antropologens.

karla-caloca-416140-unsplash

Eliade menar i Myten om den eviga återkomsten att det finns två huvudsakliga sätt att se på sig själv och på historien. Cykliskt eller linjärt, två perspektiv med väldigt olika historiefilosofiska konsekvenser. Det förmoderna samhället, mer specifikt det förhistoriska befolkades inte av vidskepliga människor. Det vi kallar vidskeplighet tolkar Eliade som en viss typ av historiesyn. “för de traditionella samhällena har alla vardagslivets viktiga händelser uppenbarats ab origine av gudarna eller heroerna.” I den mytologiska världssynen  finns en gudomlig förebild för alla livets skeenden. Det är arketyper som ageras ut, Eliade använder exemplet på naturfolk som genom ritualen innan fisketuren verkligen går upp och blir flodguden. Familjelivet har sina förebilder i de gudomliga skådespelen, krig och död har också de sina arketypiska föregångare. I det perspektivet finns inget framåtskridande, snarare tvärtom. Genom att handla spelar människan upp en teater av vad som redan har inträffat i den mytiska heliga tiden. Viktiga händelser som förfäder eller forna riken har gjort smälter ihop med det mytiska. Fanns något viktigt att lära av tidigare generationer upphöjs förebilden till en hjälte eller halvgud. I ett elidianskt perspektiv blir katolikernas helgon ett antropologiskt arv från en annan tid.

Vad innebär förhistorisk?

Boken bygger upp argumentationen genom att först förklara ett flertal arketypiska och antropologiska begrepp som ligger till grund för förståelsen av mytisk, förhistorisk filosofi. Läsaren får i “mittpunktens symbolik” bekanta sig med heliga center sin grund för civilisationsbyggande. Bokens inledande kapitel går också igenom några vanliga och återkommande arketypiska symboler för landskap, tempel och städer. Dessa tre är också grundläggande institutioner för majoriteten av förhistoriska civilisationer.

fabrizio-verrecchia-180315-unsplash

Vi kan dröja lite på begreppet förhistoriskt, en av mina egna största lärdomar från att läsa Myten om den eviga återkomsten är omdefinitionen av förhistorisk från mer eller mindre ett datum till ett tillstånd. Vi förstår förhistoriskt i den moderna världen för att vi kommit ut ur den cykliska tiden in i den linjära.  Men rent mekaniskt finns inget som säger att det ena av nödvändighet behöver följa på de andra. Aztekernas kultur var i min förståelse byggd kring en mytologisk, cyklisk förståelse av världsalltet och spanjorerna gavs en mytologisk roll som världens förstörare. Vilket ur aztekisk synvinkel inte är fel i sak. I min läsning av Myten om den eviga återkomsten tolkar jag inte Eliades syn på förhistoriska folk som egentligt mer primitiva. Däremot verkar övergången till en linjär tidsuppfattning vara en katalysator för att driva på den snabba teknologiska och kulturella utvecklingen som skett sedan antiken. Den linjära tiden är en grundläggande förutsättning för egentligt individuellt handlande, medan den cykliska tiden så länge samhället inte utsätts för extrema chocker bara låter sina invånare upprepa redan existerande roller. Det blir också först i den historiska tiden egentligen intressant att föra just historia. Den som lever i den mytiska tiden har redan sin historia och framtid klar för sig.

Både för konservativa och revolutionärer

Har man intresse av historiska processer och abstrakta koncept är det en kort och koncis guldgruva att läsa igenom på några dagar. För att sedan återvända till enskilda stycken eller formuleringar, troligen i överskådlig framtid. Den revolutionärt lagde kan genom Eliade kanske föreställa sig en förutsättning för att låta historien “upphöra”, genom ritualiserade och mytologi verkar människors verklighetsuppfattning kunna begränsas.

Är man konservativt lagd kan man fascineras över rollen historiesyn verkar kunna spela i förutsättningen att ta språnget från ett om än avancerat antikt samhälle till under kort tid lägga industrialiseringens grunder och nu vara på gränsen till att skapa artificiell intelligens. Boken är mångbottnad, konceptuell och kommer troligen konversera med vad du nyligen har läst ellet tänkt på.  

Eliade ger också exempel på att det är fråga om en process där samhällen kan ha fickor av cyklisk tid, eller för den delen att människor kan behandla delar av sin verklighet som att den är en del i ett cykliskt upprepande. I kapitlet om “historiens fasa” diskuteras vår benägenhet att söka tröst i att förklara katastrofer som uppfyllande av arketyper. Vi kan med mytens hjälp ge lidandet en mening om det är en del i en större plan eller logisk gång fram mot förnyelsen av tiden. Aforismen “med ett varför går alla hur att härda ut” tillskrivs Nietzsche, men som insikt är den bra mycket äldre än vår favoritgalning.  

Förhistoriska Hegelianer? 

Boklärd bortom rimlighetens gränser och inriktad på det mytologiska, fantastiska, övernaturliga och metafysiska målar Eliade upp sin argumentation med breda penseldrag. Svepande genomgång om vediska system sätts i relation till Hegels och Marx dialektik och får i sin tur konversera med de förhistoriska folken vi vet mycket lite om. Både Marx och de förhistoriska folk som organiserar sina liv mytologiskt strävar efter att den profana tiden ska avslutas för att återinträda i det heliga. Just den jämförelsen blir extra intressant i sammanhanget eftersom Eliade argumenterar för att kristendomen lyckades placera människans strävan i historien, här och nu.  Det vanliga brukar vara att tänka en linjär utveckling av  från mest primitiva sätt att förstå världen i förhistorien till modernare. Eliade lyckas med sina exempel medvetet eller högst medvetet plocka ut det linjära synsättet på tankesätt.

De abrahamitiska religionerna menar Eliade upphäver den cykliska skiftningen mellan mytens heliga tid, det fallna idag och återupprättande av naturtillståndet eller den heliga tiden. Historien blir linjär istället för cyklisk. Genom en personlig tro är det övernaturliga något som går att förhandla med, individens agerande spelar roll istället för att upprepa myternas arketyper. För undertecknad som är mer van att tänka på de marxistiska teorierna som just de som förkastar det heliga stimulerar det tankemaskinen. Det cykliska och linjära, det ohistoriska och det historiska sättet att förhålla sig till tid är fascinerande. För den som är bekant med cykliska teorier inom ekonomi är det lite kittlande att föreställa sig att de koncepten använder sig av våra äldsta religiösa kognitiva system.

Filosofiska verktyg

Bestämmer man sig för att läsa boken är det viktigt att komma ihåg att Eliade här behandlar världen som en skådeplats för handlande. Boken försöker inte komma med förklaring om hur världen i någon fysisk empirisk mening fungerar. Det “verkliga varat” bortom hur människan kan uppfatta det är inte ämnet. Frågan som diskuteras är den moderna människans syn på historien jämfört med den förhistoriska. Vad de två olika koncepten och världsbilderna får för konsekvenser för jag-uppfattningen och utrymmet att agera.

Det är inte en bok för alla, men är heller inte en torr akademisk skrift. Språkligt och i sina referensramar är det välskriven fantastisk lagd religionshistorisk sakprosa. Teorin om olika syn på tid valideras för mig eftersom det efter ha läst boken är mindre självklart att förståelsen av tid man uppfostras till av samhället är självklar.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s